”Känns som att jag tappat en tung, jävla ryggsäck”

English version here.

Triggervarning: Depression

”Vill berätta för dig att jag har fått diagnos idag” – Så lydde första meningen när jag skickade meddelande till min bästa kompis i början av veckan.

I min ungdom har jag haft allt. Jag har haft vänner, och jag har haft riktigt goda vänner. Jag har rest runt omkring i världen, med min familj, och också med mina vänner. Jag har hållit på med olika sporter. Jag har fått göra dom sakerna som jag gillat mest.

Jag ville bli idrottsmassör, och det blev jag för cirka två år sen. Jag fick göra det som jag drömt om – jobba som idrottsmassör, i en säsong, i finska ishockeyligan. Wow! Men jag mådde inte bra, jag visste inte vad det var för fel. Ibland kom jag hem och orkade inte ens gå och duscha. Ville bara ligga på soffan. Det var inte normalt, men det hände varje dag. Det blev bättre ibland, men känslan kom tillbaka allt för ofta. Mina systrar talade sinsemellan om att jag inte är mig själv.

Det tog ca 2,5 år för mig att tala om detta, och att fråga efter hjälp. Jag besökte läkaren i början av veckan. Jag fick diagnosen depression. Jag bryr mig inte om det är lätt, medel eller svår. Det är depression i varje fall. Direkt efter jag fått diagnosen kände jag hur mina ben blev svaga, som att jag tappat all känsel i benen. Munnen blev torr. Jag berättade för alla mina familjemedlemmar och för mina närmaste vänner, det hjälpte mig faktiskt. Och fick så oerhört varma svar av alla. Känns som man har tappat en tung, jävla ryggsäck när man har berättat om den här grejen till familjen och vännerna.

Det är inte lätt att skriva hur man känner inombords, men jag försökte i alla fall. Hoppas ni förstår vad jag skrivit!

Var inte ensam! Sök hjälp! ❤️

Man, 28, idrottsmassör

Write a Comment

E-postadressen publiceras inte.